alltså, vad är det för jäkla människor som kommer på spontanbesök?

till exempel ungefär hela min familj uppenbarligen. men ändå. det är bara barbarer som gör sånt. barbarer!
spontana aktiviteter ja, spontana hembesök nej.
alltså, jag har inga problem med lite lagom spontana besök, typ "jag har inget att göra idag, kan jag komma upp till dig om två timmar?".
men min familj funkar inte så. de funkar mer enligt "jag går förbi och random-ringer på" eller "jag ringer när jag är 4 minuter från lägenheten, vi sa ju ändå för en vecka sen att jag kanske skulle komma upp idag".

såhär: jag har rätt bra ordning i min lägenhet kanske, tja, 60% av tiden i alla fall (förutom i mitt sovrum förstås, men dit in finns det ju dörr, hallå). men de jävlarna prickar ALLTID utan undantag in att spontanhälsa på när det är lite mer av Mogadishu här hemma.

förra veckan hade jag och min bror pratat löst om att hänga på eftermiddagen någon gång. då ringer han när han precis hämtat på dagis 2 min bort. och jag skojar inte här, barnens dagis ligger PÅ VÅR GÅRD. jag ser det från min balkong. hur som helst, och bara "jag tänkte att vi kunde komma upp och hälsa på dig nu?". jag hade inte en chans. det var bara att lägga sig ner och invänta smällen.

och jag vet att de är barn och sånt, men det är ju inte som att femåringen har särskilt mycket socialt hyfs (eller som vissa skulle säga "barn är ju så härliga för att de säger precis vad de tycker" i helvete heller.) "du har det väldigt stökigt här Sofie" brukar det faktiskt allt som oftast låta när de hälsar på. "mm, och det är ju inte som att DET ÄR MINDRE STÖKIGT EFTER ATT NI HAR VARIT HÄR HELLER" brukar jag inte svara. men i ärlighetens namn har hon faktiskt bättre ordningssinne än vad jag har, och jag måste säga att det ibland oroar mig lite att en som levt i fem år har det. men samtidigt, hur jävla svårt är det att hålla en leksaksspis ren liksom?

och idag då. vid halv ett-tiden satt jag i godan ro i soffan iklädd min pyjamas och kollade på L-word. jag hade faktiskt ätit frukost, men det var också det enda jag hade gjort. mitt kök var en...btja, mindre biotopisk miljö. jag skojar inte nu heller, det luktade väldigt märkligt därifrån när jag kom hem igår, och sen dess har jag liksom inte riktigt velat närma mig det förutom för att hämta knäckebrödet. antagligen den ruttna gurkan i diskhon kan jag konstatera nu såhär i efterhand.
jo, då ringer min mamma: "jag är klar på stan nu och kom på att jag måste ju ändå äta något, så jag tänkte att jag kan köpa med mat och komma upp till dig nu på en gång?".
och ja, det var ställt som en fråga, men kom igen, alla vet att det inte är en fråga.

till saken hör att min familj är ganska maniska iordninghållare. inte pedanter, men du hittar inte odiskad disk eller en smutsig spis hemma hos mina föräldrar eller min bror liksom. det har antagligen aldrig hänt, förutom när jag har varit själv hemma hos mina föräldrar eller passat barnen hos min bror, då. min äldsta bror tror jag är lite mer som jag, men det är oklart, för dit brukar man inte få komma utan någon dags förvarning. han har ju uppenbarligen lärt sig något som jag inte har.

så de här människorna, varav då en del råkar tillhöra min familj, har det liksom undanplockat och snyggt hemma även om de inte väntar sig besök (!). och jag har det, åtminstone 40 % av tiden, ganska skitigt och stökigt när jag inte väntar mig besök. så jag måste ju panikstäda varje gång för att inte min familj ska tro att de behöver ringa socialen och fixa en förmyndare åt mig. liksom, när min bror kom hem spontant till mig i uddevalla när jag var typ 17 och ännu värre ställde han sig genast och diskade. på riktigt.

man kan ju förstå att den här typen av människor inte tycker att det är så stor grej att vare sig få eller göra spontanbesök. men jag är ganska säker på att jag får en mindre blödning någonstans i min hjärna varje gång det händer.

mvh/ lite snedare i ansiktet nu än imorse.