jag har helt fuckat upp min dygnsrytm.
ohh, spännande tänker ni nu. newsflash! hon har vänt på dygnet, kom med något nytt osv.

men nej.
de senaste tre-fyra kvällarna har jag varit så trött att jag hållt på att dö vid halv nio-tiden. så jag har tänkt what the hell och gått och lagt mig. och vaknat klockan sju nästa dag. och sen gått och lagt mig halv nio. etc.
jag har nu börjat se ett mönster. och det här kan väl ändå inte vara normalt i 24-årsåldern? dvs. om man inte har något hederligt man måste göra på dagarna, som typ jobb eller skola eller så.


det enda positiva jag kan se med det här är att jag nu har samma sömnmöster som min brorsdotter (som är fem). och eftersom jag hänger väldigt mycket med den familjen, så kan vi nu gå och borsta tänderna tillsammans efter bolibompa, sen läsa saga och släcka samtidigt. sen kan jag väcka henne morgonen efter.


mvh/ t.a.n.t